" Mitt hjärta och själ är i tusen bitar. Min son finns inte längre,han dödförklarades i morse kl 05:29 efter en överdos av metadon/benzo. Mitt hjärta har också stannat,jag,Swempa,hans syskon och flickvännen är i chock.
Detta var min mardröm,och nu är jag där!
Min fina Krippa finns inte längre,jag vill bara lägga mig ner och dö............................."

Så skrev jag på Fb på kvällen samma dag som jag fick beskedet att du dött. Jag vet att jag var tvungn att ringa några samtal innan jag la ut statusen, jag kommer ihåg att jag ringde men inte vad jag sa.

Tomhet.......och "tacksamhet" för att civilpoliserna inte fick tag på mig, dom visste att jag var på SöS med lillasyster, och dom hade tankar på att åka och möta upp mig där för att framföra dödsbudet, men tack och lov så ringde dom Swepma först och han lyckades avstyra allt sådant, så poliserna åkte hit och kom samtidigt som Swempa.

Jag och Lina kom i taxi och såg Swempas bror,Perre på parkeringen och vi tänkte: Nu har det hänt farmor något, varför skulle annars Perre komma hit mitt på dagen. Och vad gör Swempa hemma?

Så fick jag då beskedet om att du dött Christofer, och en bit av mig dog där och då. Jag sprang ut från vår lägenhet med en kvinnlig polis efter mig som försökte prata mig lugn. Jag bara skrek: Nej,nej,nej.............

Präst tillkallades och han och jag bad varenda bön jag kunde.

Lillebror kom hem från skolan och fick beskedet att hans storebror var död. Jag vill aldrig se min barn så där igen. Jag vill aldrig vara med om detta igen. Jag vill bara vakna upp och inse att allt var en hemsk dröm.

Men det kommer jag aldrig göra!

De här blir mitt första inlägg i denna blogg, en blogg som jag kommer fylla med sorg, mina Fb-statusar som jag skrivit, besvikelsen över människor som vi trodde skulle finnas för oss och för dina syskon. Det blir också en blogg där jag kommer skriva om din /vår kamp över drogerna/alkoholen och en blogg som jag hoppas kommer hjäpa mig i min sorg.

Du finns alltid i mitt hjärta och i mina tankar,Christofer. I love you /Mamma