Jag saknar dig så mycket Christofer, hela min kropp och mitt sinne skriker efter dig och jag kan inte förlika mig vid tanken att aldrig få träff dig igen. I kväll är det extremt tungt.
Men jag är så tacksam för att vissa av dina vänner hör av sig och vill berätta sina relationer till dig och också tala om att du inte är glömd. Det betyder väldigt mycket för mig.
Jag ska fortsätta berätta om dig för alla, jag ska fortsätta älska dig i evighet och jag kommer alltid att sörja dig och det det liv som du var så värd att få.

Jag klandrar mig själv för att jag inte sa att jag var orolig för dig sista gången du var hemma, jag kände ju att allt inte var ok och jag öppnade dörren efter att du gått och du vände dig om och frågade "-Vad är det"?

Men eftersom vi pratat om att du måste få ta eget ansvar och ta dina beslut som en vuxen man så sa jag bara "- Var rädd om dig" och du svarade "- Mamma, det vet du"!

Självransakan är ju så klart en stor del av mitt sorgarbete, och visst kunde jag gjort annorlunda i många saker.....jag var ingen supermamma till 100 % ALLTID, men tror man att man är felfri och inte kan ta "sin del" så tror jag man är ute på hal is.

Men en sak vet jag att jag gjorde rätt, och det var att jag älskade DIG ovillkorigt. Inte alltid dina val, men jag älskade/ älskar  ALLTID dig.

Jag pratade med din syster här om kvällen och hon sa : " - Mamma, jag märkte inte av så mycket att Krippa höll på med droger. Jag visste ju att han hade problem, men jag märkte inte så mycket, och jag var aldrig rädd eller skrämd"! Det vet jag att du oroade dig för Chrisofer, att du skulle ha skadat dina syskon rent känslomässigt, men det gjorde du inte. Tvärt om, dom såg upp till dig. Du var brorsan som inte drog dig för att läxa upp de som var taskiga mot dina syskon.

 Vi saknar dig........./Mamma