Tystnaden som blir efter ett barns bortgång är vidrig, men jag ska ärligt erkänna att det är lika jobbigt nu efter 9 månader.

Jag ser att människor,som förr ringde ( och som jag ringde också. Jag ringde nog alltid oftare än dom ringde mig) har ett liv. Jag vet att dom har det för det läggs ut statusar på Facebook, men det är SÄLLAN någon ringer.

Dom tycker väl att jag borde ringa eller att allt har lagt sig nu och borde vara som vanligt. Så är det inte, ingenting är som vanligt.

Till och med släktingarna har slutat ringa, nästan ingen kollar hur det är med mig längre eller vill prata bort en kvart.

Har inte så mycket att skriva idag, musten har gått lite ur mig efter att jag fick veta att min sons s.k flickvän skrivit ett långt "försvarstal" på sin Fb där hon utmålar min son som en riktig pundare. Ingenting kunde vara mer fel, men jag orkar inte gå in på det och jag orkar inte skriva något om det nu.

Men en annan dag ska jag göra det, jag ska lägga ut hennes desperata brev/försvalstal och så ska jag lägga ut obduktionsprotokollet. Då får folk avgöra själva vem som ljuger, och vem som talar sanning.

Nu ska jag ta min ensamhet och cykla ner till min son, sätta en ny blomma och prata lite. Jag saknar honom enormt...........

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Gode Gud, hjälp mig att andas, att hålla min kropp upprätt,att få mitt hjärta att fortsätta att slå.......     I morgon klockan 05:29 slutade ditt hjärta att slå Christofer, då slutade du att leva , och jag kan inte fatta att det gått så lå...

    Ibland vill jag bara springa tills benen inte bär mig, skrika tills rösten tar slut och lungorna tömts på syre, gråta tills det inte kommer några mer tårar, slå på något tills mina händer blöder. Men det är ingen idé att göra allt detta, du k...

Jag har skrivit och suddat, skrivit och suddat och känner att jag egentligen bara vill skrika ut min sorg. Skrika högt och inte sluta förens jag känner mig helt tom. Många är så snälla mot mig, framför allt på Facebook, dom skriver stöttande ord o...

    Känner mig så trasig, vill bara att allt ska vara över och förbi, att allt ska bli som vanligt igen. Men det blir det så klart inte. Ingenting kommer någonsin bli som vanligt igen. Du är död och jag "dog" också den dagen. Jag slutade leva...

          Hur ska jag börja detta brev till dig, min älskade son ? Vad skriver man när livet har stått på paus men ändå varit turbulent ? Vad skriver man när man varje sekund lever i en mardröm ?  Du vet ju, för du är med mig i varje andet...