Det går ett tag mellan blogginläggen nu, mitt mående är inte på topp och årsdagen för Christofers död börjar närma sig. ETT år.....jag fattar inte hur jag har klarat att leva i ett helt år utan mitt barn. Ett år med tårar,ångest,panikattacker i stort sett varje dag, det är slitsamt.

Jag är med i en grupp ( även föreningen) på Fb som heter "VSFB-vi som förlorat barn" och där inne kan man skriva om precis vad som helst utan att verka tokig. Gruppen har hjälpt mig massor, utan alla dessa människor vet jag inte vad jag hade gjort.

I går kom frågan upp vad det konstigaste/elakaste/mest obetänksammaste man fått höra från utomstående när det värsta drabbade oss, och jag tänkte delge er alla lite av detta. Visst är det så att många inte vet vad man ska säga till en sörjande förälder, men detta är ett axplock på vad ni INTE bör säga iaf !

* "Du ska vara glad att det hände nu och inte sen" ( till en mamma som förlorade sitt barn i magen).

* Men nu skaffar du väl inte flera !!! ( till en mamma som förlorade sitt barn straxt efter födseln)

*"De händer ju av en anledning"

*"Hon/ Han  har det bättre nu"

*"Vilken tur att du har två barn till" ( den har jag fått höra).

* "Hon har det bättre där hon är nu"

*"Var glad att han fick en fin semester" ( Till en mamma vars son dog på en utlandsresa)

*"Nu får du ta dig i kragen"

* " Skaffa ett akvarium, det har vi gjort och det är skitkul"

* "Nu måste ni lägga det bakom er och gå vidare"

* "Det var meningen att han skulle dö före dig"

* "Jag har gjort en abort, jag vet vad du går igenom"

*"Du kan ju inte grotta ner dig och sörja i evighet, du har ju dina andra barn att tänka på"

* "Du måste ha fastnat i sorgen eftersom du saknar honom fortfarande"

* "Livet måste gå vidare, i alla möjliga och omöjliga varianter. Och tro mig, det kommer bli bra" ( sagt av en person som inte mist ett barn)

*"Om det skulle hända mig så skulle jag aldrig klara av det" ( Nähä, och hur klarar vi andra av det då?)

*" Gud vad du har blivit förändrad, kommer du aldrig att bli så där kul att umgås med?"

*" Du kan få låna mina barn"

*"Åhh, det var tur att detinte hände mig- det hade jag aldrig klarat av"

* "Det blir bättre när det är över"

* " Jag förstår din sorg, min mormor dog också i år" ( Jättesorgligt att mormor dog, men att jämföra det med sorg efter ett barn...??)

* " Är du ledsen FORTFARANDE?"

* " Jag förstår hur du känner, vi har förlorat vår hund"

* " De finaste går först. Hon har en viktigare uppgift nu"

* " Hon vill inte att ni ska vara ledsna, hon vill att ni ska gå vidare" ( Hur FAN vet "dom" det?)

* " Jag har missat så mycket glädje och roligt p.g.a dig och din sorg" ( Sa en pojkvän till sin sörjande sambo)

* " Tur det hände dig-du som är så stark, jag skulle aldrig klara det"

* " Nu får du sparka på mamma så hon hinner med veckans jobb" ( min son dog på lördagen, på måndagseftermiddagen ringde min chef och sa detta till min dotter)

Som sagt, ett litet axplock av dumma och idiotiska kommentarer som sagts till mammor och pappor i deras svåraste stund i livet. Vissa har nog menat väl och inte menat att vara "plumpiga" och visst kan det vara svårt att veta vad man ska säga. Men var då hellre tyst och ge bara en kram, eller säg : " - Jag vet inte vad jag ska säga eller göra nu"!

Sorg är olika för alla, men en sak har vi som är med i gruppen gemensamt : Vi sörjer ett ( eller flera ) barn. Och det skiljer sig från att sörja en förälder, en mormor eller vän. Det GÖR faktiskt det. Och det finns ingen tidsram för när man ska ha sörjt klart.

Finns bara där, i skrift, i telefonsamtal eller i möten. En kram, en klapp på kinden och en fråga : " Vill du prata om ditt barn"? DET är vänskap!

Till Christofer: Du finns alltid i mina tankar, i mitt hjärta och i min själ. Jag saknar dig så mycket och jag älskar dig MEST / Mamma