Jag ha en mapp, en mapp som är väldigt,väldigt tuff att titta i och läsa. Hela din obduktion är skriven, precis allt in i minsta detalj. Hur mycket din lever vägde, hur mycket större din ena lunga var mot den andra, v.a.r.e.n.d.a skrymsle av dig är präntat på papper från Rättsmedicin. Jag har till och med en bild på ditt ansikte där du ligger med tuben kvar i munnen, liggandes på en kall stålbrits straxt efter du kom till Rättsmedicin. En gång har jag läst igenom alla dessa hemska detaljer och en gång har jag tittat på bilden av dig.

Sedan stoppade jag in allt i ett kuvert och i en mapp och jag har gömt det så att inte dina syskon av misstag ska se eller läsa detta för det skulle knäcka dom totalt. Men jag var tvungen Christofer, jag var tvungen att få veta precis allt som fanns i din kropp och vad dom gjorde med dig.

Och jag var tvungen att tvinga rättsmedicinläkaren att skicka bilden på dig, hon ville först inte med då hotade jag med att gå den rättsliga vägen och tillslut gav hon med sig.

Det är det tyngsta jag någonsin läst, och bilden av dig liggandes på en brits med en tub i munnen är det hemskaste jag någonsin sett. Bilden kommer föralltid finnas på min näthinna.

Och jag kommer aldrig förlåta dom som var med dig och ingenting gjorde för att hjälpa dig.

Jag mailar till "den " som var med dig då du låg och krampade, bönar personen om att svara på mina frågor, men får inga svar. Undrar varför ? Jag vill ju veta hur din dag/kväll/natt var ? Vad pratade ni om ? Hade du ångest? Hade du ont ?

SVARA för fan, vad är det som är så jävla svårt , det är ju inte "ni" som mist ert barn........det är ju jag!

Och jag vill ha svar..........