Känner mig så trasig, vill bara att allt ska vara över och förbi, att allt ska bli som vanligt igen.

Men det blir det så klart inte.

Ingenting kommer någonsin bli som vanligt igen. Du är död och jag "dog" också den dagen. Jag slutade leva och jag vet inte hur jag ska hitta tillbaka till livet.

Jag är så stressad i kroppen, det känns som jag har en elkabel som går på fullt ös i mitt blodsystem, och jag är nog ingen trevlig person att vara med just nu. Ingen bra partner och ingen bra mamma heller.

Jag vill bara ha lugn. Jag vill bara att du ska komma tillbaka,Christofer.

Snälla, kan det inte räcka nu ?!

Jag saknar att prata om dig, att få minnas hur du var som barn och som tonåring. Jag saknar att prata minnen,alla våra resor och hur du var som person. Jag saknar att någon VILL prata om dig, att det frågas om dig och vem du var.

Alla är bara tyst, lever sina liv och verkar ha glömt och jag är verkligen livrädd att du ska glömmas bort.

Så jag går här och tänker på hur allt var, jag försöker komma ihåg din röst och ditt skratt. Jag pratar högt med dig och väntar bara på att du ska "ta kontakt".

Jag är ju så "öppen", varför kan jag inte känna dig ?

Jag är så trött, ledsen och ensam....................

Älskar dig, saknar dig /Mamma.

 

Eva Larsson

13 januari 2015 23:07

Ja, jag känner samma som dig. Kram vännen

http://www.nattstad.se/EvaEn%C3%84nglamamma

05-29

14 januari 2015 02:21

Kram Eva

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Gode Gud, hjälp mig att andas, att hålla min kropp upprätt,att få mitt hjärta att fortsätta att slå.......     I morgon klockan 05:29 slutade ditt hjärta att slå Christofer, då slutade du att leva , och jag kan inte fatta att det gått så lå...

    Ibland vill jag bara springa tills benen inte bär mig, skrika tills rösten tar slut och lungorna tömts på syre, gråta tills det inte kommer några mer tårar, slå på något tills mina händer blöder. Men det är ingen idé att göra allt detta, du k...

Jag har skrivit och suddat, skrivit och suddat och känner att jag egentligen bara vill skrika ut min sorg. Skrika högt och inte sluta förens jag känner mig helt tom. Många är så snälla mot mig, framför allt på Facebook, dom skriver stöttande ord o...

          Hur ska jag börja detta brev till dig, min älskade son ? Vad skriver man när livet har stått på paus men ändå varit turbulent ? Vad skriver man när man varje sekund lever i en mardröm ?  Du vet ju, för du är med mig i varje andet...

    Det går ett tag mellan blogginläggen nu, mitt mående är inte på topp och årsdagen för Christofers död börjar närma sig. ETT år.....jag fattar inte hur jag har klarat att leva i ett helt år utan mitt barn. Ett år med tårar,ångest,panikattacker...