Gode Gud, hjälp mig att andas, att hålla min kropp upprätt,att få mitt hjärta att fortsätta att slå.......

I morgon klockan 05:29 slutade ditt hjärta att slå Christofer, då slutade du att leva , och jag kan inte fatta att det gått så lång tid för det känns som det var idag det hände.

"Andas in-andas ut-andas in-andas ut, sätt ena foten framför den andra" är mantran som hela tiden sitter i mitt huvud men ibland glömmer jag hur jag ska göra och det känns som en blixt träffar mig-rakt in i mitt hjärta.

Du finns inte här,hur har jag klarat mig utan dig? Jag vet inte. Jag vet bara att jag,ibland, kommer på mig själv med att det gått flera dagar och jag har inte ens reflekterat över att tiden gått.

Varje dag,nästan hela tiden,tänker jag på dig och vem du hade kunnat få bli.

Varje dag tänker jag att jag älskar dig så mitt hjärta snart går i tusen bitar.

Varje dag saknar jag dig.

Varje sekund älskar jag dig.

Min fina Christofer / Din mamma

 

Eva Larsson

10 november 2015 20:47

Din fina son. Jag smärta är fruktansvärd. Jag känner så igen orden du skriver. Dom kunde varit mina. 16/11 är 1½ år sedan min Kim fick sin dödsdag, fast jag vet ju att den riktiga var 10:e. Jag hoppas vi får möjlighet att träffas någon gång. Styrkekram fina Jeanette.

http://nouw.com/EvaEn%C3%84nglamamma

05-29

12 november 2015 19:30

Fina Kim,jag tänker ofta på dig Eva och på det grymma sätt du fick se din son. Så väldigt hårt

 

Jenny

10 november 2015 23:10

Denna sorg och smärta vi lever med efter att ha mist ett älskat barn. Förlorade min 19 åriga dotter i en trafikolycka sommaren 2014.
Kram Jenny

http://www.mittofrivilligaliv.se

05-29

12 november 2015 19:27

Stor kram Jenny, din dotter är så vacker

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Ibland vill jag bara springa tills benen inte bär mig, skrika tills rösten tar slut och lungorna tömts på syre, gråta tills det inte kommer några mer tårar, slå på något tills mina händer blöder. Men det är ingen idé att göra allt detta, du k...

Jag har skrivit och suddat, skrivit och suddat och känner att jag egentligen bara vill skrika ut min sorg. Skrika högt och inte sluta förens jag känner mig helt tom. Många är så snälla mot mig, framför allt på Facebook, dom skriver stöttande ord o...

    Känner mig så trasig, vill bara att allt ska vara över och förbi, att allt ska bli som vanligt igen. Men det blir det så klart inte. Ingenting kommer någonsin bli som vanligt igen. Du är död och jag "dog" också den dagen. Jag slutade leva...

          Hur ska jag börja detta brev till dig, min älskade son ? Vad skriver man när livet har stått på paus men ändå varit turbulent ? Vad skriver man när man varje sekund lever i en mardröm ?  Du vet ju, för du är med mig i varje andet...

    Det går ett tag mellan blogginläggen nu, mitt mående är inte på topp och årsdagen för Christofers död börjar närma sig. ETT år.....jag fattar inte hur jag har klarat att leva i ett helt år utan mitt barn. Ett år med tårar,ångest,panikattacker...