Hur ska jag börja detta brev till dig, min älskade son ? Vad skriver man när livet har stått på paus men ändå varit turbulent ? Vad skriver man när man varje sekund lever i en mardröm ?

 Du vet ju, för du är med mig i varje andetag och i varje cell i min kropp. Du vet hur det här året har varit, du vet att jag gråter varje dag, att jag varje dag pratar högt med dig, att jag stryker över alla fotografier och kort, att jag sover i dina tröjor, att min själ är tom och svart.

Du vet ju att jag saknar dig oändligt. Att jag ibland tänker så mörka tankar och bara vill få träffa dig igen, men att jag inte skulle kunna göra  det jag ibland tänker.

Att jag, bara på en mammas sätt, tänker att jag måste vara där du är.

Att jag är halv utan dig.

Att du lämnade mig med ett trasigt hjärta som aldrig går att laga.

Om snart 7 timmar infaller tiden när du dog, 05:29 ,den 11 november 2013, och inget har varit sig likt sedan dess. Jag kan fortfarande känna den iskalla stöten i mitt hjärta när jag förstod att du var död, jag lever med den känslan varje dag sedan dess.

Hur klarade jag av att åka till din lägenhet och hämta dina saker, bara ett par dagar efter din död ?

Hur klarade jag av att sitta och ordna din begravning, att ta beslut om blommor,gravplats,musik,gravsten,präst,kyrka,kläde
r, förtäring och kista.

Att välja en kista till sitt barn är vansinnigt fel, det strider mot allt.

Nu har ett år gått och människor tycker väl att man borde ha sörjt klart, men jag kommer aldrig att sluta sörja dig Christofer, och jag är så ledsen att du inte fick det liv du drömde om. Jag är så ledsen att jag inte får nya minnen med dig. Jag är så ledsen att inte få nya ögonblick fångade med kamera. Jag är så ledsen för din skull, för min skull, för dina syskon skull. Jag är så ledsen.........

Dina arbetskamrater hedrade dig idag: http://www.svenskabrukarforeningen.se/node/7006

Du finns föralltid i mitt hjärta / Mamma
 

 

Eva

10 november 2014 23:48

så fint skrivet, men så sorgligt. En tår trillar ner på kinden. Jag tänker på min Kim. Tänker på dig lite extra idag.en megastor styrkekram. ❤️👼

http://nattstad.se/EvaEnÄnglamamma

05-29

11 november 2014 00:33

Kram Eva

 

Christel Malmroos

10 november 2014 23:52

Vet vad du går igenom ❤️

05-29

11 november 2014 00:33

Kram

 

Tove Birkeland Brandt

11 november 2014 07:00

du skriver på det sätt jag skrivit i snart fyra år, samma ord, samma trasiga liv. Samma fasa i efterlivet. Vill ge dig en varm kram och massor av tankar till dig och din fina ängel. Vill du läsa om min kris kan du kolla från februari 2011 på min blogg eller om du vill tala, så hör av dig. Kramar

http://www.toves-tankar.bloggplatsen.se

05-29

11 november 2014 23:34

Tack Tove, jag ska läsa din blogg. Och beklagar din sorg

 

Annica

11 november 2014 07:28

Så fint skrivet.

Jag blev änglamamma 2011. Sonen dog av en överdos och jag var helt förundrad över att världen fortsatte som vanligt, när min värld hade rasat. Någonstans så har jag inte accepterat att han är borta. Pratar med honom varje dag och ibland kommer tanken "Det här måste jag visa Petter" innan jag själv kommer på att det går ju inte. Saknaden kommer alltid att finnas kvar.

Kramar till en änglamamma från en annan.

05-29

11 november 2014 23:33

Vi " änglaföräldrar" förstår varandra på ett helt annat plan. Tack för din omtanke Annica, och jag beklagar din sorg

 

LiLo

11 november 2014 08:45

Det finns inga kloka ord, men jag tänker på dej och hoppas du tar dej igenom dagen tillsammans med din familj, kram

05-29

11 november 2014 23:32

Tack Lilo, det gick hyffsat bra

 

Linda

12 november 2014 05:46

Vad fin du har skrivet brevet till din son. Har själv min son kvar men LVM placerad sen igår. Hur sa allt sluta för Joakim ? Min största fråga. VARFÖR dessa droger som tar våra kära barn ifrån oss? Styrkekramar rån en annan mamma.

05-29

17 november 2014 09:15

Hoppas det går bra för din son. Jag ber för det

 

Camilla Andersson

12 november 2014 16:00

Mina tårar tränger fram bara av att läsa det du skriver :( Kan omöjligt känna din smärta som du mäste bära varje dag/minut/sekund :( Jag är mamma till 7 barn, att mista ett av dom vill jag inte ens tänka på hur det skulle kännas :( Jag höll på att mista min älskade make till drogerna för snart 2 år sedan. Om jag inte lyckats få "hem" honom hur hade jag och vår gemensamma son mått idag? :( Sååå ledsen för din skull :( KRAMAR i massor till dej från mej <3

http://camillamylifemyway.blogg.se

05-29

17 november 2014 09:14

Tack Camilla

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Gode Gud, hjälp mig att andas, att hålla min kropp upprätt,att få mitt hjärta att fortsätta att slå.......     I morgon klockan 05:29 slutade ditt hjärta att slå Christofer, då slutade du att leva , och jag kan inte fatta att det gått så lå...

    Ibland vill jag bara springa tills benen inte bär mig, skrika tills rösten tar slut och lungorna tömts på syre, gråta tills det inte kommer några mer tårar, slå på något tills mina händer blöder. Men det är ingen idé att göra allt detta, du k...

Jag har skrivit och suddat, skrivit och suddat och känner att jag egentligen bara vill skrika ut min sorg. Skrika högt och inte sluta förens jag känner mig helt tom. Många är så snälla mot mig, framför allt på Facebook, dom skriver stöttande ord o...

    Känner mig så trasig, vill bara att allt ska vara över och förbi, att allt ska bli som vanligt igen. Men det blir det så klart inte. Ingenting kommer någonsin bli som vanligt igen. Du är död och jag "dog" också den dagen. Jag slutade leva...

    Det går ett tag mellan blogginläggen nu, mitt mående är inte på topp och årsdagen för Christofers död börjar närma sig. ETT år.....jag fattar inte hur jag har klarat att leva i ett helt år utan mitt barn. Ett år med tårar,ångest,panikattacker...