Känner mig så trasig, vill bara att allt ska vara över och förbi, att allt ska bli som vanligt igen.

Men det blir det så klart inte.

Ingenting kommer någonsin bli som vanligt igen. Du är död och jag "dog" också den dagen. Jag slutade leva och jag vet inte hur jag ska hitta tillbaka till livet.

Jag är så stressad i kroppen, det känns som jag har en elkabel som går på fullt ös i mitt blodsystem, och jag är nog ingen trevlig person att vara med just nu. Ingen bra partner och ingen bra mamma heller.

Jag vill bara ha lugn. Jag vill bara att du ska komma tillbaka,Christofer.

Snälla, kan det inte räcka nu ?!

Jag saknar att prata om dig, att få minnas hur du var som barn och som tonåring. Jag saknar att prata minnen,alla våra resor och hur du var som person. Jag saknar att någon VILL prata om dig, att det frågas om dig och vem du var.

Alla är bara tyst, lever sina liv och verkar ha glömt och jag är verkligen livrädd att du ska glömmas bort.

Så jag går här och tänker på hur allt var, jag försöker komma ihåg din röst och ditt skratt. Jag pratar högt med dig och väntar bara på att du ska "ta kontakt".

Jag är ju så "öppen", varför kan jag inte känna dig ?

Jag är så trött, ledsen och ensam....................

Älskar dig, saknar dig /Mamma.