Tårar,ångest,minnen,saknad,tankar,besvikelse. Allt är ett enda virr-varr av känslor och det känns som jag slängs in i en torktumlare som bara snurrar och snurrar. Jag vill bara skrika,vråla,gråta,slita folk i stycken.

Jag är inte "med" i de andras liv, jag är en människa som går bredvid ......en åskådare som bara ser på och inte medverkar.

"Livet går vidare" , " vilken tur att du har två barn till" , " tiden läker alla sår". Fuck you, ni har ingen aning om hur det är att ständigt leva med en värk,saknad och smärta i sitt mammahjärta.  Ingen aning!

Och som om det inte vore nog,så känner jag också skuld fö att jag inte kan "släppa sorgen" och finnas för min familj. Vara den där som styr upp allt, som fixar och donar och planerar semestern. Den som orkar. Jag orkar inte. Jag VILL inte. Jag vill bara vara hemma, cykla till min sons grav och fixa med blommorna och ljusen.

Jag orkar inte vara glad för att andra VILL att jag ska vara det. Jag orkar inte hitta på saker för att andra VILL det.

Det kommer säkert bli lite lättare ju ängre tiden går, men just nu är det SVÅRT.

 

Yvonne

11 augusti 2014 19:59

Känner verkligen med dig...det får ta den tid det tar/kram

05-29

15 augusti 2014 12:50

Tack!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Gode Gud, hjälp mig att andas, att hålla min kropp upprätt,att få mitt hjärta att fortsätta att slå.......     I morgon klockan 05:29 slutade ditt hjärta att slå Christofer, då slutade du att leva , och jag kan inte fatta att det gått så lå...

    Ibland vill jag bara springa tills benen inte bär mig, skrika tills rösten tar slut och lungorna tömts på syre, gråta tills det inte kommer några mer tårar, slå på något tills mina händer blöder. Men det är ingen idé att göra allt detta, du k...

Jag har skrivit och suddat, skrivit och suddat och känner att jag egentligen bara vill skrika ut min sorg. Skrika högt och inte sluta förens jag känner mig helt tom. Många är så snälla mot mig, framför allt på Facebook, dom skriver stöttande ord o...

    Känner mig så trasig, vill bara att allt ska vara över och förbi, att allt ska bli som vanligt igen. Men det blir det så klart inte. Ingenting kommer någonsin bli som vanligt igen. Du är död och jag "dog" också den dagen. Jag slutade leva...

          Hur ska jag börja detta brev till dig, min älskade son ? Vad skriver man när livet har stått på paus men ändå varit turbulent ? Vad skriver man när man varje sekund lever i en mardröm ?  Du vet ju, för du är med mig i varje andet...