Livet är svårt att leva just nu, jag har gått ner mig fullständigt i en känslomässig berg-och-dal-bana. Snart har det gått 8 månader sedan du dog Christofer, och det blir bara värre och värre att ta in detta totala avslut.

Sekunder känns som dagar, och 8 månader känns som igår. Hur går det ihop ? Hur kan något som känns som att varenda sekund är en plåga,kännas som det var nyss ?

Varje kort på dig tittar jag på, klappar på och pratar med. Ser du hur jag gråter ? Hör du hur jag ropar ditt namn,Christofer ?

Och så alla människor som säger "snusförnuftiga " saker som att "Livet går vidare" och "Det blir bättre/lättare". Dom vet inte vad dom pratar om!

"Åhh, du är så stark" får jag höra, och jag tänker att  " jag visste inte att jag hade något att välja på" ?! Vad skulle mina val vara ? Att finnas för mina andra barn och för min man, eller att ta mitt liv och få komma till Christofer. Dom två valen har jag, och jag väljer det första så klart , men i mina mörkaste stunder så tänker jag att jag kanske skulle välja det andra.

Observera: Tänker!

Och så kommer vi då till alla dessa "vänner". Var är ni någonstans ? Jag vet att jag inte är världens bästa på att ringa, men det beror på att jag tänker att jag kommer ändå bara gråta och då känns det ju fånigt att ringa. Då är det enklare att bli uppringd och OM jag då börjar gråta så kan jag iaf ursäkta mig med att " Jag orkar inte just nu" . För er går livet vidare, jag fattar det, men för mig står livet still just nu. Jag hade en son i 27 år och nu har han varit borta  8 månader. 8 månader är ingenting i era liv, men för mig är det en livstid.

8 månader av " aldrigheten" ..........................

 

Eva Larsson

9 juli 2014 16:29

Precis så är det, var är vännerna? Efter begravningen, pooof så var alla borta.

http://www.nattstad.se/EvaEn%C3%84nglamamma

05-29

10 juli 2014 12:31

Man tror ju att man är ensam om att uppleva detta, men nu har jag förstått att det inte är OSS det är fel på, det är dom som sviker som är värdelösa. Kram Eva

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Gode Gud, hjälp mig att andas, att hålla min kropp upprätt,att få mitt hjärta att fortsätta att slå.......     I morgon klockan 05:29 slutade ditt hjärta att slå Christofer, då slutade du att leva , och jag kan inte fatta att det gått så lå...

    Ibland vill jag bara springa tills benen inte bär mig, skrika tills rösten tar slut och lungorna tömts på syre, gråta tills det inte kommer några mer tårar, slå på något tills mina händer blöder. Men det är ingen idé att göra allt detta, du k...

Jag har skrivit och suddat, skrivit och suddat och känner att jag egentligen bara vill skrika ut min sorg. Skrika högt och inte sluta förens jag känner mig helt tom. Många är så snälla mot mig, framför allt på Facebook, dom skriver stöttande ord o...

    Känner mig så trasig, vill bara att allt ska vara över och förbi, att allt ska bli som vanligt igen. Men det blir det så klart inte. Ingenting kommer någonsin bli som vanligt igen. Du är död och jag "dog" också den dagen. Jag slutade leva...

          Hur ska jag börja detta brev till dig, min älskade son ? Vad skriver man när livet har stått på paus men ändå varit turbulent ? Vad skriver man när man varje sekund lever i en mardröm ?  Du vet ju, för du är med mig i varje andet...