För några veckor sedan var jag och Swempa hos ett medium. Hon visste ingenting om orsaken till vårt besök mer än att vi ville försöka få kontakt med en bortgången anhörig, hon hade bara min mailadress och några sms från min mobil som står registrerad på Swempas företag.

I 90 minuter satt vi och pratade, och jag kan säga att om vi tvivlade på att du "finns" innan så är det tvivlet totalt borta nu.

Tänker inte gå i detalj vad som sas, men det var inte bara en vanlig seans utan vi fick också förklarat för oss hur vi var som människor och hur vår framtis skulle se ut. Ett fantastiskt möte, och jag ska dit igen på healing och lite annat.

Jag är inte hos dig varje dag vid graven Christofer, jag orkar helt enkelt inte, men jag vet att du förstår. 2 ggr/veckan tar jag mig dit nu och tänder dina ljus och fixar lite med blommorna, tvättar av alla fina textstenar och gravstenen. Oftast så sitter jag där en stund på en av pallarna som man kan flytta till graven, och ofta så gråter jag så snoret rinner. Ingen som är där höjer på ögonbrynen åt det, dom gråter ofta själva, men ett uppmuntrande lite ledset leende ger vi varandra. Det känns fint, vi är allierade med varandra och förstår varandras sorg.

Snart har det gått ett år. Ett år av svart sorg och saknad, ett år av förändringar, ett år som mitt i allt det tunga också svettsat samman vår familj på ett mycket bra sätt. Vi visar vår sorg, vi pratar om den och vi lyssnar på varandra och visar hänsyn. När en är svag är de andra lite starkare och så turas vi om.

Och jag pratar med dig varje dag, ibland tyst men oftast högt. Ber dig om tecken och ibland känner jag att du är nära mig, jag kan nästan känna din doft och din värme från alla kramar jag fått.

Jag önskar att du kunde komma tillbaka, men det går ju inte. Men jag ser fram mot att en dag få träffa dig igen, då ska jag krama och pussa på dig i all oändlighet.

Jag älskar dig,Christofer / Mamma.